Samuel.

Kärt barn har många namn. 

Jag kan verkligen inte slå fast det i sten.

Jag har gått runt så länge och kännt mig off på ett sätt. 

Inte kunna uppskatta min omgivning,men jag har lagt många kära minnen högst upp på listan som kan göras lång.

Men ändå inte riktigt kunna gå in i en situation och gå därifrån med samma höjd på huvudet.

Jag kommer mig närmare mitt jag och det känns som jag kommer längre ifrån den jag har varit.

Det är en förändring helt klart och jag kan inte riktigt komma underfund med om jag mår bättre eller bara står still.

I natt kunde jag inte sova, o jag kan fortfarande inte släppa känslan att det är något som stör mig. 

Hur mycket jag än ändrar, vad jag än gör med mig själv kommer det aldrig bli 100 %

Det stör mig, gjort det sen den meningen blev sagt i någons annans ord.

Även om kroppen ändras, rösten sänks, morgon rutin på rakning av skäggväxt.. namn byte.

Det biologiska kommer jag aldrig komma ifrån.

Där är jag just nu, att jag på ett sätt acceptera det.

Vara kvar som jag är nu och ha växande obehag gentemot mig själ. 

eller

Ändras och fortfarande inte vara 100% men .. men bli bemött för ''han'' jag är.

Detta krigande. 

Att lyssna på sig själv, i form av vilsen rädd valp, inget makes sens.. men viljan syns så väl.

Jag att vilja vara mitt honom.

Det spriker i bröstet ibland, jag är fast, jag förstår mig på känslan att vara instängd i sig själv.

Se livet levas precis utanför detta galler.

Jag vill bara bryta mig loss, vägrar ge upp.

Jag har samt fastnat, för Samuel.

Det är ett leende som växer när jag talar om mig själv som Samuel. 

Jag tror jag har hittat det, mitt honom.. Han heter Samuel.

Samuel ........ Berggren

Det där mellan namnet , Zo / Herrman / namn från bror.. Det är ett annat kapitel.

Som sagt det bestäms innan jag kommer i kontakt med det rättsliga rådet. Vilket är ca 1 år efter min utredning är fast ställd. Då valet om operation 2 görs. 

Det om något känns otroligt långt borta.

Väldigt skönt på sitt sätt, att det valet är utom räckhåll.

Men fortfarande, jag vill vara klar och ha allt kroppsligt fungerande och i rätt form.

En dag i taget. Andas.

Jag kommer mig närmare mitt jag som han, som Samuel.

Det skrämmer mig lika mycket som jag känner mig som fisken i vattnet.

Det är motströms ibland och andra dagar är det dom lugnaste vattnet sen vattnet kom till jorden.

Det är så jobbigt, jag förstår mig mer o mer på alla människor som går igenom samma sak.

Den här känslan, att inte tillhöra. Jag kan på ett sätt förstå det här med ''Hen''.

Även om jag skulle slå den som kallar mig för det, jag är inget j*vla hen, jag är en Han!

Men ändå, den känslan att inte riktigt kunna gå in på herrarnas samtidigt som jag inte kan gå in på damernas.

Den där känslan, att inte riktigt veta.. Stå som ett frågetecken framför symbolerna på dörren coh blickarna i nacken.

Frustrerande är bara början.

Sen nu, nu har kläder börja bli ett problem.

Jag har kunnat gå på herrarnas klädavdelning som ingenting.. testat några plagg och sen gått därifrån med några plagg i en påse.

Nu är jag som en bortappad 5 åring.. Snygga kläder lite överallt, men jag vet att inget kommer passa.

pga brösten.. eller höfterna.. Fantastiskt att sommaren är runt hörnet. 

Hej stor huvtröja och mjukis byxor.. Gömma mig känns som en bra idé..

Tål inte värme heller så att linnen o shorts är nästan ett måste efter 15 C* beror lite på vinden.

Sen hittar jag inte kläder som gör att axlarna ser större ut och midjan midre.. 

Den designern verkar bara jobba under vintern..

Problem, dessa j problem för att passa in både för mig själv och mitt psykiska jag.

men även för att personer inte ska ställa frågan .. va, är du tjej?! 

Fine du som sa det va 7 år .. men ändå hahah. Skulle slagit in dina glasögon på dig!! Unge...

Tålamod mot barn är väl ett måste. Men vuxna människor .. snälla..

Jag vet att rösten inte är den mörkaste, kläderna är ju rätt .. så passera mig som grabb. 

Det blir så stökigt i sinnet på mig annars.

Jag tror jag ska ge ett försök till samuel, testa det. 

Att presentera sig med ett grabbnamn, shit vad jag har längtat.

Samuel Berggren.

Mitt nya mål?

Mitt nästa jag?

Min stolthet från Sofie till Samuel?

'' Zo är den du är, men jag tror att Samuel kommer passa dig ...''

'' John var det första som jag fick i huvudet, och jag är helt ok med Samuel''

'' Kan du inte ta namnet Samuel.. ?''

'' Tummen upp för Samuel..''

Det är så skönt med dessa kommentarer ..

Jag är enad med mig själv och mina nära stöttar mig.

Trots helvetet jag går igenom för att komma fram till min sista målstolpe, är det så fruktansvärt skönt med allt stöd.

Vänner och familj.

Ni är min ryggrad genom detta.