Påminnelse.

Jag har min diagnos, jag har bekräftat från 4 läkare att mitt psyke inte stämmer med min kropp.

Jag väntar på remisser från mina blivande läkare om att börja förändra.

Jag slåss dagligen med han, hon, hon , han, hon , han , hon , hon , hon.. 

vad hände men alfabetets första bokstav A .. vart i hell kom O i från .. 

Jag vill inte peta med pinnen i sidan på människorna jag älskar och rätta er.

Jag orkar inte, det är erat jobb. Respektera mitt val, snälla.

Vet att det inte är lätt, att det ar ovant, att det bara kommer, att det bara blir..

Allt jag hör är dåliga ursäkter, egentligen dom ända som får använda ursäkter i huvudtaget.

Är just min familj och släkt som vet mig via födelsenamn och biologiska pronomen.

Ni andra, va f*n hände?!

Så detta blir en påminnelse till er alla, att säga han.

Säger ni hon, nyp er själva på armen, vad som helst. säg bara rätt till nästa gång.

Hoppa inte mellan och  säg inte '' oj förlåt, jag glömde'' .. 

Just nu, är det ett år sen jag blev öppen om detta. 

Så nu är det inte nytt längre!

Nu övergår det till respekt mot mig!

____

Jag är tillbaka på mitt gamla jobb, där jag lämnade med att säga this is happening.

Dom gamla rävarna som verkligen blev rörd av det jag sa, rättar sig nu när jag är tillbaka, och hufsat snyggt också.

Sen hamnar jag i ny arbetsgrupp och jag känner bara att jag inte orkar rätta. 

Orken har runnit ur mig, nu när vissa som var så starka i mitt nya pronomen, börjar gå tillbaka..

Det verkligen... Jag känner mig mer maktlös än någonsin.. 

Ni vet, varför anstränger ni er inte..

Om jag anstränger mig med att komma upp ur sängen och göra något med dagen, så livet inte känns piss.

Det uppskattas då om jag möts av mina medmänniskor som säger rätt pronomen. 

Det underlättar.

Så förlåt,

men en ansträgning tack!

Gamla som nya, bekanta som familj..

Försök... För min skull..

Jag säger fel till mig själv ibland också, haha!

Så jag kan inte bli sur på er..

men när jag väl kommer hem, och alla dagens intryck kommer ikapp..

sitter jag här nu, hur slut som helst men med ett sinne som går på högvarv..

För att jag förstår inte, jag har sagt säg han, mer än en gång nu..

Jag ska inte behöva skriva det i pannan på mig?! .. Eller?!

Det är ny vecka, fortfarande i Januari och i början av 2015.

Va lite förstående och bidra till ett lättare hjärta och enklare andetag.

Det blir lättare att bestiga alla hinder om jag kan lyfta på kroppen och ta mig framåt.

SÅ..

Påminnelse,

En hel hjärtat försök till en lättare år.

All kärlek till er, ni som vet och ni som gör detta liv värt att leva !

Tack för att jag får dela dessa dagar med er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...