Direktlänk till inlägg 18 februari 2015

Kapitel 49.

Av Zo - 18 februari 2015 21:14

Redo för start.

 


Jag är inskriven och väntar mer eller mindre på min tur.

 

Har ställt mig vid start och väntar på start skottet.

 

Första etapp spara ägg.

 

Andra etapp starta hormon behandling

 

Tredje etapp första op. Masektomi.

 

Andra och tredje etappen hoppas jag byter plats med varandra.

 

Men enligt min utredare via Enid är det mer möjligt att hormonerna börjar innan jag får op tid.

 

Det är tre månaders vänte tid på fertilitets C, 6 månader för op .

 

Just nu är allt igång, ändå har jag inte kommit någon stans.

 

Tar ett extra varm med svansen i mun. Bara för att vara riktigt säker.

 

Vill jag det här, är det denna väg jag ska fortsätta gå till hjärtat slutar slå.

 

Spelar ingen roll hur jag vrider och vänder på denna fråga. Det blir samma svar.

 

Ja, jag vill en dag vakna upp och inte känna den besvikelsen jag gör varje morgon.

 

Jag vill kunna tacka för ännu en dag och inte fråga varför.

 

Kyss min kvinna god morgon innan vi skyndar oss att lämna barnen och åker till jobbet.

 

Det finns inget annat jag vill uppleva än en guld ring på mitt finger, en fast trygghet och dela lyckan för varje dag.

 

Hur långt innan dess? hur många dagar, månader eller år kommer det ta tills vi är enade under lagen?

 

Jag ger livet 3 år innan den dagen .. Varför?

 

Jag vill vara hela jag, innan jag ger dig hela mig.

 

Vill inte ge dig en sorgsen pojke, en förvirrad grabb .. utan en stilig ung man.

 

Väl klädd och med charm i leendet.

 

Vet att alla dagar kommer inte vara i paradiset. Men det kan i alla fall bli bättre än de det är nu?

 

Säger inte att jag inte älskar stunderna jag har nu, vill bara att dom varar för evigt.

Veta att det kommer för alltid vara så..

 

Skaka av mig det sista dammet rätta till kavajen och le busigt in i framtiden.

 

Jag kan inte tjata mer känner jag, på att bli hel, på att bli jag.

 

För det är där jag snurrar. Varje dag. Konstigt att jag vissa gånger inte ställer mig upp och är helt yr.

 

Jorden snurrar x antal hundra kilimoter i timmen, känns som tankarna är snart i samma hastighet.

I alla fall i samma mängd.

 

Jag beundrar i avensjuka alla som ligger framför mig inom detta. Jag beundrar ännu mer dom som gick

igenom detta under svårare omständigheter.

 

Tack för att ni gör denna väg enklare för mig att gå. Jag ser era steg tydligt i snön, jag snubblar ibland till och måste resa mig ur det djupa som omfamnar oss.

 

Förlåt mina nära och kära att jag känner för att ge upp.

Att jag får känslan av att nu kommer jag inte upp igen.

Och tack till att ni gång på gång hjälper mig upp.

 

Min närmsta person, blev förvånad av allt jag ger henne och gör för henne.

Det finns en anledning som är tydligare än dom andra.

 

För att du har funnits vid min sida i över 1 års tid nu och har gett mig en lycka att leva för.

 

Skulle Italien finnas i medtagbar form hade den varit din .

 

Tack för att du är helt underbar!

 

Jag är nu redo för att vänte tiden åter igen ska ta slut.

 

Första start skotten borde komma i slutet av April.

 

Andra start skottet borde komma i slutet av Maj.

 

Tredje start skottet borde komma i slutet av Augusti.

 

Sist men inte minst.

 

Det sista skottet.

 

Det rättsliga rådet vid årsskiftet.

 

Nytt person nummer, där blir jag på papper pojke.

 

10 månader kvar.

 

MÅNADER, Shit kommer ihåg när jag sa att det kan vara över 2 år tills dess..

 

Nu ...

 

Månader, jag kan f*n nästan börja räkna dagarna..

 

2016, mitt första hela år som pojke.

 

1993 föddes jag i Boden.

 

2016 ändras mitt personnummer till pojke.

 

Nästa år, om allt går som det ska detta år.

 

Är jag äntligen jag.

 

med 3 år till godo innan jag blir 25 år.

 

Varför 25 år?

 

För vid 25 år vill jag vara klar, helt klar.

 

Att bara om du rycker kallingarna av mig avslöjas jag.

 

Just nu, snart 22 år och käkar vindruvor och suckar för att jag inte orkar med mig själv.

 

Snart har jag mitt sista lopp avklarat.

 

Sen är det hormon kontroll och psykisk hälso kontroll via Enid, som kommer vara livet ut.

 

Vad vet jag, innan jag vet ordet av det ropas det till samling vid start linjen och det bär av.

 

På återseende!

 

Lev med livet, livet lever med dig.

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Zo - 2 augusti 2015 20:59

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Av Zo - 28 juni 2015 11:27

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Av Zo - 10 maj 2015 19:25

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards