Alla inlägg under april 2015

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.

 


10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.


13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.


kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.


Jag har nu klivit in i en ny dag, en ny del av mitt liv.


Jag känner mig för pigg för min kropps skull.


Den har precis genom gått narkos, mastektomi och morfin. 

Riklig onykterhet. Kändes som en ordentlig fylla som äntligen har fylle käket i magen

och äntligen får lägga sig i sängen. En kär vän frågade hur jag mådde och jag drog en parrarell

för dom gångerna vi var ute under alkohol påverkan från 20 till 05 morgonen efter.


Länge sen jag hade den sortens rus i kroppen.


Min kära far skrattade ganska gott om min påverkan. Det hade jag också gjort.


Dock att få höra sin kärleks oro att se mig så även om hon ser lyckan efter.


Det är inge kul i sjukhus mijö vad det än handlar om.


Men nu, under fri himmel kan jag äntligen börja njuta.


Jag har sätt resultaten och det är plattare än platt !


Trodde aldrig att detta kunde vara möjligt.


Jag har fysiska bevis och på kort att det är platt.


Lite så där med stygn och tejp överallt men med lite muskel byggnad kommer dessa ärr vara näst intill osynliga.


På måndag ska det plåstras om och se hur läkningen går.


Jag kan fortfarande inte smälta det, jag har tagit ett steg jag trodde inte skulle komma förens till hösten.

Visst jag sitter nu och är rastlös då jag inte känner mig dålig, jag är öm och det är lite stelt.

Men jag kan verkligen inte känna av att det gör ont eller så. Kliar gör det, men då vet man att det läker!


Det är helt sjukt att det har hänt, nu är det lite besvärligt och så men om två veckor då det börjar gå ihop.

kunna klä sig i snygga kläder, inte behöva tänka på hur kläderna formar sig efter kroppen. 


Nu är det all fokus på läkning sen, ska det tränas ORDENTLIGT!


Jobba och tjäna ihop för min första utlands semester,


har längtat att åka på surf kurs nånstans, där vinden bär mig.

Nu behöver jag inte ha någon ångest, vid den tiden kanske jag har läkt ihop så snyggt att det ärren inte syns!


Det är sån enorm glädje som växer för varje situation jag kommer på, jag ser hur allt jag vill göra blir möjligt.


Det finns ingen ångest längre.. Jag kan äntligen sträcka på mig.


Visst nu är jag lite av en tjockis, men det går alltid att träna bort och sluta äta för mycket av det dåliga.


Men ut över det.. Jag har inga förhinder!


lite låst under läkningen men , i år, detta år, kan jag ha verkligen göra allt.


Alla förhinder om att den tröjan kan jag inte ha, det kan jag inte göra.. osv


Nu NU kan jag det, lite läkning och tålamod så kan jag DETTA ÅR , faktist bara gå runt med shorts!!!


Soltejp and good to go !


DET ÄR EN SÅN LYCKA!!


Nu sitter jag inne och myser med tanken och handikapp fasen och stygnen.

Men snart, kan jag njuta lite mer av livet.


Kom igen vita celler arbeta, låt detta bli ordenligt och snyggt.

Arbetar vi sen mot en sundare livsstil, och för ett stoltare liv!


Jag har så länge längtat efter en frihet.

Nu är den här...


Det är en känsla som hittils bara har varit möjlig i min kärleks ögon.

Där hennes kärlek för den jag är, vem jag är. Det är mig hon bär kärlek för.


Nu har den blicken tänts i mina egna ögon.

Känner hur den växer i mitt hjärta och pumpar ut stolhet i mitt blodomlopp.


Du har gett mig vägledning till lättare andetag lugn och ro i själen, frid i hjärtat.

Tack, dina ord och din känsla du ger mig, kommer förevigt att vara hos mig.


När läkningen är så gott som klar, ska vi fira.


22 år och mitt första steg till en ny stolthet.


Jag har verkligen något att fira för detta år.


Diagnos, operation.. skulle vara toppen på i:et om jag kunde få tid till steg 2 och 3.


Men tålamod och allt har sin tid.


En sak i taget.


Jag lever.


Tack mina vänner, för allt ni gör.


Tack min familj, för all er kärlek!

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.

 


Fredag 10 april, 


Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.


Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.


öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...


VÄNTA!!


Operation den 17 April, inskrivning klockan 09 den 16 april.


Jag blir helt paff och överlycklig, ringer till mamma, till pappa och brorsan.

Helt tagen på sängen möter jag upp sällskapet för kvällen och vi båda blir ställda.

Här är vi båda i tankar om en lung middag och sen hem för en kvälls drink.

Nu sitter jag med hakan släpandes på marken och försöker samla mig.


Det är 1 vecka kvar innan jag är under narkosen.

4 veckor efter det börjar jag få tillbaka rörelse och styrkan.


och min första sommar med en platt bröstkorg.


MIN FÖRSTA SOMMAR I LINNE!!


ordentligt med skydd så kan jag få gå min första sommar utan tröja!

__________


på onsdag den 15 april ringer dom och säger att operationen är framskjuten till den 20 april.


Jag blir både besviken samt lättad.


Nu får jag helgen också att samla mig.


Göra mig mentalt redo.


__________


Torsdag sitter jag och små skriver ..


'' Det är så sjukt på en underbart sätt.. Jag är äntligen här, framme vid första in-checkningen . Första Operationen, mastektomi, borttagning av bröstvävnad. På måndag sövs jag ner för andra gången i mitt liv, två snitt längs bröstmuskeln och vävnad, fett,körtlar och överflödig hud tas bort . Om bröstvårtor behöver korrigeras tas dom då bort och placeras på en mer korrekt position. Nu är det bara uppvaket och läkeperiod kvar. Nu börjar den svårare delen, att bli vän med sig själv på alla dom plan jag nu inte klarar av. Svårigheter med kläder, varmt kallt.. bekvämt och dölja det som finns. Nu är det bara träning kvar. Det lilla jag kan göra för mig själv till en mer maskulin kropp. Sen göra sig redo för testosteron''


__________


Nu idag ..


Jag har 11 h pass på Konstnärs Baren.


Imorgon när jag vaknar, ska jag göra lite ärenden sen åker jag till mamma.


Söndag klockan 18 ska jag ringa till avdelningen och kolla när operationen blir av.


Måndag ..


Nu om inget mer allvarligare behöver gå före mig kirurg mässigt..


kliver jag in på KS i solna och det är min tur.


Jag är fortfarande helt chockad..


6 månaders vänte tid..


blev 3 månader.


hade jag kollat posten bättre hade jag haft 2 veckors heads up..


nu blev det 1 veckas planering..


Handlat hem enkel mat. Pratat med mina närstående om att nu äntligen händer det.


NU ÄNTLIGEN HÄNDER DET!!


Shit vad jag är tagen på sängen.


Men vad underbart det är!


All ångest om att vakna upp med bröst som jag i spegeln ser inte tillhör mig..

Den har blivit mildare.. för nu ser jag möjlighet till resultat..


Jag låg i sängen härom natten.. och kände där ärren kommer troligtvis att bli..


Frågade mig själv är jag verkligen redo för det här?


 10 cm långt ärr på vadera sida..


Har jag verkligen bestämt mig?


Det är en livsförändring jag gör. Det kommer aldrig att bli detsamma igen.


___________________



Jag är redo.


Kliva in i nästa del av mitt liv. En mer självsäker och stolt person. Jag verkligen längtar.

Lättnaden som sakta får mig att sträcka på mig. 

Jag behöver inte gå som en jävla krok, böja in axlarna för att få tyget på tröjan att inte spänna sig.

om 5 veckor kommer jag vara hysfat återställd..

Hela maj försvinner för läkning. men Juni Juli och Augusti. Sommaren 2015.


Ett steg närmare jag, jag som honom.


Jag kommer inte behöva bära sport-bh, tejp eller bandage.

Min sista period av spänt över bröstkorgen är under läkeperioden.

Morgon och kväll 4 veckor med bröstband, för att det hålrum som är mellan musklen och skinnet ska hitta varandra igen. Sen morgon eller kväll 5 veckor för att ge lite extra stöd.


Så från o med juli. Är det shorts och tröjan i bakfickan som är min sommar!

Jag kommer självklart att dölja mina ärr från solen så att dom läker så fint som möjligt.

Blir inge dirket solande men det kanske kan bli livets första badande utan något på över kroppen.


Mitt LIVS första sommar utan ångest efter puperteten.

När det är läkt och det känns bra.

Utegym och träning är prio!


När testot sen kommer åhåhåhåh!!!! 


Tack vem eller vad som än styr i det blå. Tack för styrkan jag har att ta mig igenom det.

Tack för utmaningarna även om jag mitt i kan svära för de jag måste gå igenom. 


Jag trodde aldrig som 16 åring att mina 6 år framöver skulle ge mig ett liv att vara stolt över.


Tack för att du vägleder mig, tack alla mina vänner och familj och min kärlek att ni alla finns där.

Tänt ljuset då jag inte har gnistan själv. Ni alla ger mig ett liv att vara solt över.


Nu är det min tur att bli stolt över mig själv. För den jag är. Hela jag. Allt jag är.


Måndag, en dag, en händelse närmare jag.


Även om jag aldrig kan få er att förstå, varför. När jag själv förstår varför, lovar jag att dela med mig.


Livets största fråga är alltid varför?


Varför måste....


Varför måste jag gå igenom detta för att inta morgon dagen ?


Kan jag inte bara.. 


Det finns inga genvägar. För eller senare har du gått vilde i labyrinten och för att hitta, 

måste du förlja ditt hjärta. Vart dina fötter än leder dig, det ska vara för rätt vilja.

Det som har hänt har hänt, du kan antingen låta det kontrollera dig eller acceptera och ta dig an nästa utmaning.

Livets ska inte vara enkelt, det är antingen en fysiks eller psykisk strid vi har.


Det ska kännas rätt för att bli rätt.


Hur svårt det än är, vad som än väntar. Till slut finns det ingen annan väg, hur länge man än undviker den.


Jag försökte verkligen att känna mig som hemma i den jag har varit fram tills idag.


Men nu, för varje steg jag tar ifrån den jag har varit. Känns det bara bättre.


Det har inte med hon/han att göra. Det handlar om att respektera livsval.


Jag blev helt förstörd när mina föräldrar skiljde sig. 


Men idag respekterar jag deras livs val och nu när dom har vuxit som människor i sig själv igen.

Kan jag se att deras vardag med varandra finns alltid kvar även utan varandra.


Jag kommer alltid vara jag, det finns inget som kan göra att jag blir 100% mitt motsatta kön.

Men jag kan växa som människa i mitt nya jag. Att för min nästa människa jag möter 

kan framstå som en stark och självsäker person. 


Om 5 år yttligare kommer 5 år av en ny vardag vara helt normal. Då kommer man nästan inte komma ihåg

vilken morgon rutin man hade idag. Allt förändras konstant. En vilja, en händelse eller en ny kärlek.

Kan få ett helt liv att förändras.


Jag är redo, för måndag. 


En ny händelse som får resten av mitt liv bli något helt annat.


En ny självsäkerhet, en ny kärlek till mig själv.


En ny och stabil stolthet, som jag själv bygger upp från grunden.


Nu lägger jag grunden till mina år som honom.


Måndag, första operationen, mastektomi.

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards