Direktlänk till inlägg 24 april 2015

Kapitel 51.

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.

 


10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.


13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.


kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.


Jag har nu klivit in i en ny dag, en ny del av mitt liv.


Jag känner mig för pigg för min kropps skull.


Den har precis genom gått narkos, mastektomi och morfin. 

Riklig onykterhet. Kändes som en ordentlig fylla som äntligen har fylle käket i magen

och äntligen får lägga sig i sängen. En kär vän frågade hur jag mådde och jag drog en parrarell

för dom gångerna vi var ute under alkohol påverkan från 20 till 05 morgonen efter.


Länge sen jag hade den sortens rus i kroppen.


Min kära far skrattade ganska gott om min påverkan. Det hade jag också gjort.


Dock att få höra sin kärleks oro att se mig så även om hon ser lyckan efter.


Det är inge kul i sjukhus mijö vad det än handlar om.


Men nu, under fri himmel kan jag äntligen börja njuta.


Jag har sätt resultaten och det är plattare än platt !


Trodde aldrig att detta kunde vara möjligt.


Jag har fysiska bevis och på kort att det är platt.


Lite så där med stygn och tejp överallt men med lite muskel byggnad kommer dessa ärr vara näst intill osynliga.


På måndag ska det plåstras om och se hur läkningen går.


Jag kan fortfarande inte smälta det, jag har tagit ett steg jag trodde inte skulle komma förens till hösten.

Visst jag sitter nu och är rastlös då jag inte känner mig dålig, jag är öm och det är lite stelt.

Men jag kan verkligen inte känna av att det gör ont eller så. Kliar gör det, men då vet man att det läker!


Det är helt sjukt att det har hänt, nu är det lite besvärligt och så men om två veckor då det börjar gå ihop.

kunna klä sig i snygga kläder, inte behöva tänka på hur kläderna formar sig efter kroppen. 


Nu är det all fokus på läkning sen, ska det tränas ORDENTLIGT!


Jobba och tjäna ihop för min första utlands semester,


har längtat att åka på surf kurs nånstans, där vinden bär mig.

Nu behöver jag inte ha någon ångest, vid den tiden kanske jag har läkt ihop så snyggt att det ärren inte syns!


Det är sån enorm glädje som växer för varje situation jag kommer på, jag ser hur allt jag vill göra blir möjligt.


Det finns ingen ångest längre.. Jag kan äntligen sträcka på mig.


Visst nu är jag lite av en tjockis, men det går alltid att träna bort och sluta äta för mycket av det dåliga.


Men ut över det.. Jag har inga förhinder!


lite låst under läkningen men , i år, detta år, kan jag ha verkligen göra allt.


Alla förhinder om att den tröjan kan jag inte ha, det kan jag inte göra.. osv


Nu NU kan jag det, lite läkning och tålamod så kan jag DETTA ÅR , faktist bara gå runt med shorts!!!


Soltejp and good to go !


DET ÄR EN SÅN LYCKA!!


Nu sitter jag inne och myser med tanken och handikapp fasen och stygnen.

Men snart, kan jag njuta lite mer av livet.


Kom igen vita celler arbeta, låt detta bli ordenligt och snyggt.

Arbetar vi sen mot en sundare livsstil, och för ett stoltare liv!


Jag har så länge längtat efter en frihet.

Nu är den här...


Det är en känsla som hittils bara har varit möjlig i min kärleks ögon.

Där hennes kärlek för den jag är, vem jag är. Det är mig hon bär kärlek för.


Nu har den blicken tänts i mina egna ögon.

Känner hur den växer i mitt hjärta och pumpar ut stolhet i mitt blodomlopp.


Du har gett mig vägledning till lättare andetag lugn och ro i själen, frid i hjärtat.

Tack, dina ord och din känsla du ger mig, kommer förevigt att vara hos mig.


När läkningen är så gott som klar, ska vi fira.


22 år och mitt första steg till en ny stolthet.


Jag har verkligen något att fira för detta år.


Diagnos, operation.. skulle vara toppen på i:et om jag kunde få tid till steg 2 och 3.


Men tålamod och allt har sin tid.


En sak i taget.


Jag lever.


Tack mina vänner, för allt ni gör.


Tack min familj, för all er kärlek!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Zo - 2 augusti 2015 20:59

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Av Zo - 28 juni 2015 11:27

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Av Zo - 10 maj 2015 19:25

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...

Av Zo - 18 februari 2015 21:14

Redo för start.   Jag är inskriven och väntar mer eller mindre på min tur.   Har ställt mig vid start och väntar på start skottet.   Första etapp spara ägg.   Andra etapp starta hormon behandling   Tredje etapp första op. Masektom...

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards