Låt bli flaskan

( Skrivet igår 5/4 + idag 6/4)

Åker med packning till pappa.

En hemlös stiger på tunnelbanan med sin väska.

Vi båda sitter på respektive väska.

-"home is where the heart is....jag bor överallt, Stockholm stad är mitt hem."

Säger han högt

Jag som lyssnar på musik men hör honom kan inget mer än hålla med.

Han börjar göra grimaser till en pojke på 4-5 och gör Kalle Anka ljud.

Jag börjar skratta tillsammans med lillgrabben, tar samt av mig hörlurarna.

"ta dig inte till flaskan då blir det så här"

Barnet förstår inte o pratar med pappan.

Pojken försöker göra Kalle Anka ljudet när han o pappan stiger av.

Tänk hur lätt vi runt om tar efter varandra.

" härligt det är med barn, dom är så ärliga.... Tänka sig, snart 50, två månader kvar"

Jag säger inte mycket tillbaka men han vet att jag lyssnar på honom.

Vi kommer till hötorget där jag går av

"ha en trevlig helg"

svarar med - Tack det samma, ta hand om dig!

När jag har klivit av känner jag att jag skulle bett han kliva av också och köpt mat till honom.

Det är lätt och vara efter klok då dörrarna går igen och tåget åker iväg.

Helt otroligt, 30 år mellan oss och jag undrar hur hans liv har varit.

Hur kom det sig att han blev hemlös.

Är det svagheten till spriten som gör det?

Här står jag i mitt liv och kan tycka att om jag bara för en kväll tar mig än flaskan, om jag bara dricker bort mina problem för en kväll..

Är en kväll , 30 år senare, fortfarande en kväll?

När blev drickandet till dag, till morgon?

Är min svaghet till alkoholen, 30 år senare resultatet som sitter framför mig.

Med packningen som sittplats.

Hans var betydligt mindre då jag hade en resväska med mig

"haha, vad har du där i? Jag tyckte jag bär runt på mycket"

Ahh, vad har jag med mig?

Material till att måla o teckna, kläder, tv spel, minnen ..

Man lever bara i helvetet tills man upplever någon annans.

Och man lever bara i himmelriket när du får uppleva det med någon annan.

När slutar vi uppskatta världen om oss, är det när den börjar finnas för oss.

När det där lilla udda blir till vardag.

När det unika börjar jämföras av andra.

Kan ett fel steg och en ond spiral få en att kasta bort allt gott och livet vi har pga ett beroende.

Min mamma brukar säga att om det en dag slår slint i huvudet på henne, kommer hon bli pyroman.

Konsten att behärska elden som man kan utala det. Fram tills det inte går att kontrolleras längre.

Då elden är ett element som inte är pålitligt.

Är det då jag ska säga att slår det väl slint hos mig, kommer jag bli alkolist.

Sinnet tillståndet av uppenbarelse . Fram tills det blir en undanflykt och förnekelse.

Känner jag mig själv rätt, är självdiciplin det som avgör vilken väg i livet man tar.

Man tystar den genom att tala negativt om än själv och höjer den genom att klara av egna mål.

Att där är det viktigt att visa att jag kommer någon stans i livet.

Jag står inte i samma vindruvs balja och stampar.

Jag kom in på utbildningen som jag längtat efter i 1,5 år.

Jag är igång med min utredning som jag har förnekat i 13 år, som jag nu ska ge mig f*n på att ta mig igenom.

Hur mycket det än slår mig att jag är inte mitt psykiska jag, kommer jag ändå en dag stå där och vara jaget

i honom både psykiskt och fysiskt.

Jag har vänner och familj som finns där för dom, som jag finns för dom.

Så egentligen i mitt livs inre jag, har jag inget att klaga på.

Men alla har vi dags kramper som man faktist får yttra sig om.

Så frågan jag fortfarande har sen jag såg honom på tunnelbanan.

Vart i livet kan det gå så fruktansvärt fel, att man köper 6 pack öl istället för att betala räkning.

Att man inte finner sig spara dom pengarna och betala det som måste betalas.

Att man slår bort sin diciplin så pass mycket att livet man lever inte betyder något längre.

Tänk alla människor du har lärt känna, deras minnen av dig som god människa kommer sakta försvinna

då du talar av spriten, du glömmer viktiga datum händelser.. 

Att man tycker sig inte betyda något att man börjar såra andra.

Där hoppas jag att jag aldrig hamnar.

Vad som än händer i livet, vad som än slår till en i magen att man faller till marken.

Att jag aldrig tar mig an flaskan så pass att livet jag har o alla människor runt om mig försvinner.

Då bevisa mig själv att jag kan stå emot vad som än lockar.

Där o då besegra demonen genom ett enkelt, nej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...