Färgen torkas.

Jag ser sakta på när färgen torkar. Jag har precis målat min nya sex symbol i graffiti på en tavla. En “hon” och “han” symbol kombinerad. Jag tittar, kollar upp mot stjärnorna och undrar, hur hamnade jag här, hur kommer min nästa dag se ut. Mina tankar fylls bara av frågor nu mera, väldigt sällan jag nu dessa dagar har en fast tanke hela dagen ut. Att jag vaknar med en posetiv känsla i kroppen och kan gå lägga mig med den känslan i behåll. 

Kollar på tavlan när färgen sakta sätter sig och stelnar. Svart, vitt och grått. Precis så mina känslor för en dag kan vara. Vita vingar slår sig ut när jag stiger ut genom dörren redo att möta dagen, tankarna slåss av posetiva(vita), negativa(svarta) tankar och de tankarna som bara är ett tomrum(gråa). I bakgrunden ser man dessa färger, färga omvärlden, så som jag ser den. Sakta från insidan färgas de vita vingarna till svarta, för att symbolisera att varje dag är olik den andra. Beroende på hur dagen spelar sig och påvärkar mig kan de vita vingarna vara ett minne blott. 

Denna tavla visar mig att alltid vara i nuet. 

Att lita på mig själv att det inte alltid kommer vara ett ovetande. Att en dag, en vacker dag, kommer mitt liv inte vara en fråga för mina närmaste. Att till o med jag, kan få en vättig bild på hur mitt liv ser ut. Vem jag är, och just nu, vad jag är. 

Denna vecka började med den tyngsta dagen jag känt på länge. Inget kändes bra, tårarna var ett halvt andetag bort hela tiden. Kände så otroligt mycket sorg och jag kunde inte förstå om vad. Tisdagen lite bättre men fortfarande ett omedveten känsla som bara känns på tok fel. Jag vart rädd över att känslan kom ifrån dessa kapitel, att jag nu börjar få en växande känsla av att detta mellan ting jag nu befinner mig i, blev ett hat. Ett hat mot mig själv att jag står på en mellan grund. Gåendes ifrån ’’hon’’ sakta till ett ’’han’’ att dessa steg tar alldeles för lång tid. Men när jag börja känna efter ordentligt så var det inte ett hat. Det är sorg, sorg i de stegen som har blivit till nu, de negativa stegen som har tagits hittills. Dom känns så onödiga, att frågan till varför dom finns där blir bara större o större. Jag måste därför påminna mig själv gång på gång, att dom behövdes ta lika mycket som dom posetiva. Även om dom är så in i helvete surt och tråkigiga, är dom lika nödvändiga som att jag vågar säga denna sanning till min bror .

Helt otroligt de med! Jag har sagt sanningen till min bror, min älskade storebror. Den känslan av att han stiger upp från bänken och går där ifrån, ut från mitt liv. Rädslan av att vara ensam har aldrig varit större, att jag fällde tårar. Jag tittade bort, kröp ihop och började förklara. Att sen lång tid tillbaka har det inte varit lätt, och på senaste tiden har jag kommit på en sak, som är större än vad jag kunde trott från början. Men att det sakta börjar bli klart, att jag väntar på utredning för att få det ännu mer klarare för mig. Helt otroligt. Sakta men säkert, tar jag mig framåt. Till en ärligare jag, om hela mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...