Den lögn jag lever.

Jag har nu en månad på mig.. Snälla läs mitt brev utan att jag ger det till er. Hitta det, acceptera mig, krama om mig och säg att allt kommer bli bra. Sorgen i ditt bröst kommer bli lättare. Den eviga besvikelsen på att jag aldrig kan njuta fullt ut kommer försvinna. Att jag hittar dig, du som kommer älska mig oavsett. Acceptera mig. Snälla kan du bara inte veta min sanning utan att jag behöver presentera den för dig. Tala om den. 

Läs detta, hela denna text.

"Transsexuell, FtM. 

Född biologisk och juridisk tjej, men känner sig som(och är) en kille." 

Jag har alltid haft någon underliggande känsla, som jag inte har kunnat förstått mig på. Som har blivit starkare och obehagligare längre tiden har gått. 

Jag har pratat med en psykolog om denna känsla sen februari 2013. Började med ett obehag med att se mig själv i spegeln o veta att jag inte ser rätt. Jag har träffat min psykolog en till två gånger i månaden, för att prata av mig och bolla med någon för att förstå vad detta kommer ifrån. 

Jag gick dit för att få svar. 

Efter att pratat med henne i fem månader, föll allt på plats. Den lilla funderingen "kan jag vara transsexuell", känns som det närmasta svaret jag kan nå för känslan jag har inom mig. Jag berättade närmare om hur jag kände mig och vi bollade ett tag och vi båda förstod att så kan det vara. 

Tanken slog mig att när jag hade bytt mitt förnamn till mitt smeknamn Zo, hade tyngden på mina axlar blivit lättare. För att det är könsneutralt. 

Jag började nu förstå att alla små förändringar som jag har gjort var små pusselbitar som visade mig en bild om vem jag är. Att allt detta har legat undermedvetet sen jag var sju-åtta år när klippte mig kort och sluta använda klänning. Det var bara början. 

Denna bild har blivit tydligare och tydligare för varje vecka som har gått på detta år. 

I augusti, bad jag min psykolog att skicka till Huddinge om att jag vill gå en Könsbyteutredning. 

Just nu är det ca 6 månaders vänte tid för detta, vilket gör att jag kommer få börja min utredning någonstans i jan-feb. 

Det finns inget som säger att när man börjar gå den utredningen att man måste gå hela vägen och verkligen göra allt för att bli 100% av det andra könet. Utan denna utredning kommer ta ca 2-3 år och under den tiden pratar man med en psykolog, psykiatriker och en kurator för att vägleda mig till att bli mitt rätta jag. 

Finns inget som är satt i sten, jag känner bara att denna väg är den närmsta vägen jag kan gå för att komma närmare till vem jag är. 

Jag vill ge dig detta brev för att du ska kunna känna av det, fråga mig om det, prata med dina nära o kära om det. Så att du kan hjälpa mig att göra denna väg lättare för mig att gå. 

För jag vill att till o med nästa år att du börjar tilltala mig som han, i den mån du i början klarar av. För att sen verkligen ge det en chans när utredningen börjar, så det också kanske landar på tungan enklare och inte som en ansträngning. Det skulle verkligen stärka mina steg så otroligt mycket om den viljan finns hos dig. 

Att du inte vänder mig ryggen till, utan frågar mig vad du än undrar över och kan jag inte förklara eller ge svar så får du mer än gärna följa med på något möte framöver så kan vi försöka få svar via min psykolog. 

Information om vad det är och kanske svar på dom enkla frågorna kan du hitta på :  

http://www.1177.se  - Trassexualism 

www.transformering.se

Denna utredning kommer vägleda mig och hjälpa mig till att kunna se mig som jag känner mig.