2 dagar kvar.

Har varit ledig i åtta dagar och har inte haft någon koll alls på vilken dag det var. Förens idag.

Det är två dagar kvar till nyår, två dagar till mitt löfte till mig själv ska hållas till 100 %-

Jag tror eller jag vet, att väldigt få av er som läser har sätt skillnaden som har skett.

Skillnaden på mig från den stund du lärde kände mig, till den dagen jag befinner mig i idag. 

Jag ser stor skillnad på mig själv, för varje dag. Då jag alltid lär mig något nytt, antingen om mig själv eller andra.

Största lärdomen om mig själv har knappt börjat.

Jag har sagt att från o med den 1 jan 2014, ska jag fullfölja något som heter IRL. Detta är samt något man gör under utredningen för att jag o min utredare ska fastställa att jag är Transexuell. Att jag lever som mitt kommande kön i samhället. Att överallt där jag kan göra mina vardagliga val som kille, så ska jag göra det.

Detta ska alltså bli aktiva val från o med 2014. 

Jag ska börja leva som kille. 

Av bara den meningen blir jag helt ställd. 

Min första fråga till mig själv blir ändå lite, vad är det som egentligen ändras?

Jag lever redan som det, det ända som är lite krångligt är ändå toa-valet, som jag nämnde i förra kapitlet. 

Där har jag gått till en dörr med den kvinnliga stål figuren på dörren, i 20 år.

Nu ska jag få det att se ''normalt'' ut när jag går in på herrarnas.

Det gör det säkert redan, men eftersom jag är den som vet att jag inte är biologisk kille så vet jag att jag ''inte'' ska vara där, så tror jag samt att det syns. Sen ser jag i spegeln, kollar samt på grabben som står brevid mig och tänker att det är fan inte stor skillnad på oss. Okej, han har stubb, men va f*n...

Så min fråga kvarstår, vad är det som blir så stor skillnad från Jag nu och Jag som kille?

Kläderna är från herr sidan.

Parfymen lika så, skorna.. köper inte BH.. Så det finns egentligen inget som ändras. Som är synligt.

Förändringen kommer vara mer, att alla i min omgivning kommer få öva på att säga han o jag med.

Sen kommer de stora förändringarna till 2015/2016. Men först ett helt år av att lära känna denna känsla.

Få den på ord. Försöka förklara mig och berätta om hur jag mår och känner för människor som kommer att vägleda mig till att nå mitt rätta jag.

Nu är det två dagar kvar, tills Januari. 2014. 

Helt otroligt, vilket år som har varit. 

Jag började 2013, med att bli mer medveten om känslan jag har burit med mig. En negativ känsla som jag aldrig har kunnat sätta på ord, men som jag har kunnat tysta ner, gömma o glömma under så lång tid. 

När det var februari 2013, pratade jag mycket med min dåvarande flickvän om att det känns inte bra. Något inom mig ändras och synen på mig själv försämras. Att det är något som stör, som verkligen psykologisk sätt gnager hål i mig. Mitt ex sa att jag skulle gå till en psykolog för att se ifall jag kunde få på ord vad känslan kunde komma ifrån.

Pratar med en psykolog, och jag känner att allt jag pratar om, läggs på hög och jag ska nu försöka reda ut detta.

I Juni, var denna hög så pass rensad att jag kunde se vad alla orden och känslorna pekade på. Jag vågade först inte ta modet till att utala dom. Mötet efter det, i Juli, då gick jag dit. Med en ny känsla i kroppen, en stolthet, en upplyst väg. Allt var så solklart. Det blev ännu lättare och glädjerikare när jag kunde säga det. Jag fick äntligen på ord om vad min känsla för mig själv berodde på, jag trivs inte i mig själv som kvinna. Jag stortrivs som mig själv som kille, som man. Den 17 Juli, sa jag att jag är kille.

Det kändes så rätt. 

Nu när jag tänker tillbaka, så känner jag alla gånger som jag har nekad till frågan om jag vill vara kille?

Jag har så många gånger, bokstavligen talat nästan sprungit åt motsata håll så fort jag fått den frågan tidigare.

Nu sitter jag här 2013 och ska inleda nästa år 2014 som kille.  Helt j*vla otroligt.

Två dagar kvar sen börjar jag ett nytt liv och ser till att leva så fullt ut jag bara kan. 

Tacka ja till alla jobb, testa alla möjligheter, träffa flera underbara människor.

Bara följa mitt hjärta o själ, till vart än vinden och stjärnorna talar.

Jag redan gjort det i några veckor, men nu är det full satsning på att bara vara jag.

I det mest enkla o möjliga det bara går. Komma ihåg att andas och njuta av vad livet än ger o tar.

Jag ska börja leva som jag. I sin enklaste enkelhet. haha