Tala utan ord.

Jag kom över en väldigt bra sida, fullpackad av information.

Men sen kommer jag till den punkten, då informationen går från nödvändig till rädsla.

Inte utav att jag blir osäker, utan för att jag blir rädd att jag kommer nekas till att utredningen blir godkänd.

Varför jag tror detta är att jag har fortfarande lång väg att gå med ångesten som förföljer mig varenda dag. Som en skugga hack i häl som väntar på mitt nästa nederlag. Men med hoppet och ljuset i mitt bröst kommer den ej att ta över. Har samt för många i min omgivning som gör att jag vägrar tillåta ett sånt nederlag pga egna handlingar. Ni är ljuset som vandrar på min himmel dag som natt.

Med allt som har hänt, och det ostadiga mellan mina känslor. Gör att jag fruktar att börja en sådan omvälvande väg. Jag hatar att bli beskriven av personer som har lyssnat men inte förstått orden.

Sist det blev så fick jag gå till Solnas ångestenhet. Av grunder som finns, men som jag inte sökte hjälp för.

Tror samt att med informationen som jag läste ikväll om hur allt går till. Kände jag igen mig, med att det negativa känslor jag har idag kan bli kraftfullare

Detta skrämmer mig.

Operationen/erna är en sorts längtan. Och vilja.

Men de dagarna kommer inte komma om jag inte har koll på mina känslor.

Det har jag men .. precis men...

Varför men, varför måste jag känna att blir jag slagen av antingen människor runt mig eller mig själv så jag inte kan ta mig upp igen. Tror jag har en sånn början av klassiska kalla fötter. Inte för själva processen den ser jag fram emot.

Men

Jag, jag i jag mår inte bra. I den allra innersta kärnan.

Jag mår bra i mina närmsta människors närhet, där jag får känna mig trygg i deras omgivning.

Där jag får bygga en grund för att kunna bygga vidare.

Jag i jaget som kan känna tyngd av allt jag gått igenom som jag inte har kunnat bearbeta. Val jag har gjort, synliga val, som alltid kommer vara där. Antingen påminna mig om sorger jag gått igenom eller svårigheter jag tog mig igenom. Allt det beror på sinnesinställning , speciellt min gentemot mig själv.

Jag vet att den personen jag är idag är tillräcklig, annars hade jag nog mått sämre än det jag gör. Men bara för att jag har accepterat att det är som det är och att det kommer ta lång tid innan jag är framme vid mitt nästa mål. Betyder det inte att jag kan forsätta göra så mer.

Jag skulle säkert kunna anpassa mig utan att ta några livsgörande val. Men det skulle inte vara helhjärtat. Det skulle inte vara jag så som jag vet att jag är. Så som jag känner att jag innerst inne bär.

Det skulle vara en anpassning till ett mellanting. Då blir jag verkligen är varken det ena eller det andra.

Den personen jag verkligen hatar, ett det, ett hen... Inget bestämt, inget där du exakt vet om jag är kille eller tjej. Utan du måste titta och fundera ut vad du ska tilltala mig som. Det där j*vla mellantinget, som har pågått alldeles för länge.

Jag känner att kroppen börjar bli otålig. Känslorna går som den värsta berg-o-dalbanan vissa dagar. Många dagar njuter jag av g-krafterna andra dagar känner jag bara att jag slängs sida till sida. Det blir ingen ordentligt ordning och jag kan inte riktigt lägga fram en strategi hur jag ska gå till väga. Med bara det enkla att gå upp och iväg.

Jag vill inte påminna er i min omgivning varje gång, ni säger fel. För jag måste ha förståelse också , men vissa dagar tar det verkligen på krafterna . Känner att ni som har vetat detta längtt , hur svårt ska det vara?

Alla kan säga fel, så är det förnamn i helhet också. Där har jag gjort det enkelt, Zo. Kan du inte säga han, säg Zo.

Gör det enkelt för dig. För mig, för min skull.

Min respekt till er har varit att berätta detta, kan inte eran respekt för mig vara att använda Zo och om era hjärtan tillåter tilltala mig som han. Det lättar på mina axlar.

Hör du att någon annan tilltalar fel, säg det då inte till mig, har jag inte hört det eller tänkt på det, gör det då inte medvetet för mig.

jag vill njuta av mina dagar i levande form. Inte känna att jag måste förbereda mig mentalt för varje dag. Jag vill kunna slappna av i närheten av er alla, vart jag än går.

Det blir så påfrestande om jag ska vara på vakt och vara i försvars läge hela tiden. Känns som jag behöver säga detta dagligen, både så jag förstår och så ni hänger med på vad som händer.

Kan dagen komma då jag får slappna av, känna frid. Jag vill vara i er allas närhet och känna att ni har mig om ryggen. Att ni respekterar mitt beslut.

Och ibland bara accepterar det...

Jag vet också att jag måste bli bättre på att verkligen gå fram och säga, detta vill jag att du gör för mig.

Tilltala mig som han, honom. Blir det för stor omställning tilltala mig som Zo, i alla lägen. 

Eran respekt gentemot mig, gör snälla detta. Det lättar på mina axlar och jag kan känna mig mer stolt för att jag vågar vara han jag alltid velat. Vissa dagar hör jag knappt att ni säger hon. Men det finns vissa dagar då jag verkligen inte klarar av att att bli tilltalad hon.

Jag vet inte vart det kommer ifrån. Jag har alltid blivit tilltalad hon. Men nu när jag har omfamnat mitt nya jag. 

MIN nya stolthet, vill jag kunna fortsätta bära den. Jag är så ifrid när jag får vara han. 

Jag kan inte förstå det, jag kan inte svara på några fråger om varför. 

Jag känner att jag är en han, och har på ett sätt alltid varit.

Jag är han, Zo, honom.

JAg ska inte behöva tilltala detta i ord.

Men är du osäker fråga hellre, så jag kan svara att jag är honom. 

Får jag frågan, men du ser ut som en tjej.

blir mitt svar tillbaka, ah jo puberteten måste ha missat mig.

Sen skratta lite lätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...